Mina äventyr i Vietnam

Jag är sämst på att blogga för tillfället så jag tänkte bjuda på lite bilder istället. Tre nya album på flickr, alla från resan med Tussan och Uyen.

Bilder från Danang
Bilder från Hue
Bilder från Hoi An

Hoi An blev något utav en personlig favorit och jag längtar redan tillbaka. Nu blir det kneg.

Det blev inga utlovade bilder från Hoi An, trots att vi tog ett hundratal. Bloggmotivationen tröt än mer än tillgången till internetuppkoppling. En fantastiskt bra vecka hade vi trots den extrema värmen, mycket pool, slöande, ätande och slöande blev det.

Nu är jag tillbaka i verkligheten med massa jobb att komma ikapp med, jag bjuder på en bakom kulisserna bild till min och Suzannes kommande Vietnamfilm som ska användas på min snart lanserade reseguide om Vietnam.

China Beach, Danang

Jag, Uyen och lillasyster är på en veckas semester i centrala Vietnam. Först var vi i Hue som var en trevlig liten stad med mycket historia. Igår kväll kom vi till Danang som de flesta talar illa om men som vi hittills tycker är en helt ok stad, strax sticker vi till China Beach precis utanför stadskärnan och ikväll blir det avfärd till Hoi An.

Bilder kommer när vi är i Hoi An.

Tjing.

Idag hade jag sista lektionen med oljebolaget som jag undervisar i engelska. Det kommer bli tråkigt att inte träffa dem ett par gånger i veckan framöver, då det var intressant att diskutera allt från vietnamesisk kultur till om man borde förbjuda alkohol i Vietnam.

Vi avslutade på ett kafé och jag fick en kartong fin choklad av klassen som avskedspresent. Nu har jag bara en klass kvar, den är helt ok med majoriteten universitetstudenter, men ingen klass kommer vara lika go som den här.

Kuala Lumpur i övermorgon där det blir återförening med Daniel, det ska bli grymt kul!

Igår insåg jag att jag bott varit utanför Sveriges gränser mer än 10% av mitt liv. Jag är ju ganska ung, men det innebär att jag snittar mer än en månad utomlands varje år. Kul insikt, tiden går fort när man har roligt. Dock är det bara 5 länder som jag spenderat mer än en månad i ̣(sammanlagt):

1. Sverige
2. Vietnam
3. USA
4. Finland
5. Grekland

Någon svensk frågade mig härom veckan vart jag ska bo när/om jag flyttar hem igen. Det fick mig att klura lite, och jag fastnade med den här listan över Sveriges största tätorter. Det är bara att konstatera, det finns inte så många ställen att välja på som passar på mina nuvarande krav. I toppen i mitt huvud kommer väl  Göteborg alltid finnas, men det är som bekant inte helt gratis att bo någonstant i närheten av stadskärnan. Stockholm är en fin stad, men att bo där finns inte för mig. Västerås och Örebro går bort då Västerås är Sveriges kanske dystraste stad och Örebro är riktigt skön men ligger för långt från kusterna. Jag inser att bara västkusten är möjlig och då blir listan än kortare. Är skåne ett alternativ? Jag har aldrig spenderat mer än en helg där så svårt att säga. Helsingborg och Halmstad verkar helt ok, men samma där, vet egentligen ingenting om de städerna.

Jaja, att flytta hem finns inte på kartan de närmaste åren iaf men tips på Sveriges pärlor mottages tacksamt hur som helst.

Idag blev det couscous och kycklinggryta med en grekisk sallad som förrätt. Jag blir alltid lycklig när jag hittar en ny favorit-restaurant med riktigt bra priser. Det var dessutom skönt att äta nyttigt för en gångs skull. Den sydvietnamesiska maten är rätt fet och det blir ju ett par burgare i månaden med. Jag drömde om att äta julbord härom natten, undrar om det är ett tecken på att jag borde åka hem till jul?

Det har varit lite bloggtorka pÃ¥ sistone, men mÃ¥nga beslut har behövt fattas och sedan fick Uyen ett ganska oroväckande brev frÃ¥n en av regeringens avdelningar för företag i Vietnam. Man skulle kunna säga att det blev lite som för Dan.  ByrÃ¥n heter nÃ¥gonting som översätts till ungefär “RegeringsbyrÃ¥n för ekonomiska misstankar”, sÃ¥ helt kaxig var man inte när vi försökte samla in alla stämplar, papper & bankutdrag och hade panikartade telefonsamtal med det företag som sköter vÃ¥r bokföring.

Jag käkade middag med min flickvän och hennes familj och samtalet för dagen var hur mycket vi skulle muta de kära regeringsanställda med när dom kom över dagen efter. Pappan i familjen har en del erfarenhet av att driva företag så han hade förberett två kuvert med ungefär en svensk hundring i varje. Han sa att Uyen skulle ha de till hands om hon kände att dom var där för att fiska pengar. Något som händer regelbundet med poliser, vakter, och diverse statligt anställda här i Vietnam.

Allt löste sig dock smidigt och männen lämnade huset/kontoret ganska omgående. Det verkade mest som att dom hade en månatlig kvot att fylla, dom lade inte ens märke till det misstag vi faktiskt gjort. Man ska i Vietnam annonsera tre dagar i en dagstidning om man har öppnat ett företag och dessutom varje gång man lägger till områden man vill göra affärer inom. Vi lade ganska nyss till en sak så att vi kan vara återförsäljare för .vn domäner, men då missade vi att annonsera, så vi var beredda att i värsta fall betala 1000 SEK för det om mutorna inte skulle fungera. Och visst, man kan tycka vad man vill om mutor, men här så händer absolut ingenting utan lite kaffepengar och som nystartat tvåmansföretag så är det bara att rätta sig i ledet.

Då allt löste sig så är jag på riktigt bra humör efter att ha skickat iväg min blankett om att plugga Vietnamesiska på University of Social Sciences and Humanities här i Saigon. Jag börjar med 6 månader som motsvarar 3 grundkurser och sedan får vi se efter det. 2 timmar varje veckodag plus en hel del självstudier, men självklart fortfarande gott om tid att driva firman. Jävlar vad kul det ska bli!

I Saigon så finns det en stadsdel som är som en stad i staden. Den kallas för Pham Ngu Lao och är Vietnams svar på Koh San Road i Bangkok. Här regerar backpackers och det är helg varje dag i veckan, det sägs att anledningen till att det inte finns några regler här är att området styrs helt av maffian. Inga regler? Ja, barerna kan ha öppet långt längre än vad de nationella lagarna tillåter, droger säljs och konsumeras på gatorna och det finns, som vanligt i regionen, en och annan glädjeflicka.

Pham Ngu Lao är där 99% av all backpackers hamnar och så även jag första gången jag kom till Saigon. Jag minns att jag anlände jetlaggad som få och hann precis checka in på mitt sunkiga 10 dollars-hotell innan regnet kom. Jag tog ett par rappa steg över gatan till baren Allez Boo för att avsmaka de lokala bryggderna innan jag sov mig i form igen. Det var första gången jag drack en Saigon Beer, och det var även första gången som jag undrade vad jag gett mig in på.

Jag tröttnade dock snabbt på området och flyttade därifrån efter en vecka ungefär och kom knappt tillbaka på ett par månader. Efter att ha bott här ett tag så tar man det för vad det är; bra billig mat, billig öl, turisthäng och bra resebokningar om man vet var man ska gå. Jag är helt övertygad om att Pham Ngu Lao är anledningen till att många inte gillar Saigon, vilket är lite synd då de flesta vanliga Vietnameser knappt vet att det existerar. Pham Ngu Lao och centrala stan med Sheraton, Park Hyatt och Versace-butiker ligger i District 1, dock en bit ifrån varandra. Om ni kommer till Saigon någon gång i era liv, lova mig att spana in District 3, 10, Phu Nuan och kanske 5 också för att få en lite mer verklighetsförankrad bild av denna underbara stad.

Jag kom också att tänka på de Vietnameser som bara ser backpackers i sina liv och inga normala utlänningar alls. De måste tro att vi är galna. Oklädsamma skäggväxter, solbrända till tusen, har åkt runt hela världen men prutar på en baguette som kostar 60 cent, super än mer än de Vietnamesiska männen och håller oss med en förhållandevis promiskuös livsstil. Inte undra på att man blir behandlad som en utomjording ibland.

Jag tror starkt på webbmarknaden i Vietnam och det är ju bland annat därför som jag har ett webbföretag här borta. Något som ännu inte exloderat här borta är domänförsäljningar, därmed finns det mycket godbitar att få tag på och jag köper någon .vn domän varje månad. Dessutom är mitt företag nu återförsäljare för .vn så jag kan handla med rabatt.

Mitt sista köp är kiem.vn som är motsvarande sök.se eller hitta.se. Andra godbitar i portföljen är hongkong.vn, bangkok.vn, campuchia.vn (Kambodja på Vietnamesiska), pix.vn osv. För icke insatta så kan jag nämna att helsingfors.se nyss gick för 55.000 SEK & pengar.nu för €6152.

87 miljoner teknikintresserade invånare kan inte bli fel. Idag har ca 21 miljoner vietnameser tillgång till Internet, men det växer enormt fort.

Det största problemet idag är att bara 1% har kreditkort och de Vietnamesiska bankerna bromsar e-handeln genom att inte stötta de företag som vill godta bankkort online. Dock så är personal rätt billigt så det är oftast ekonomiskt försvarsbart att ha en person som kör ut varorna i större städer och tar emot kontanter. Jag är sugen på e-handel med varor här nere men kommer vänta tills 2010 som det ser ut nu.

Eftersom de har en så kallad special consumtion tax på lyxartiklar som t ex. bilar här borta så är det mycket dyrare att ha bil här än hemma. Alltså frodas MC-marknaden och man kan se allt från gamla moppar från 50-talet till specialbyggda choppers rulla runt på gatorna i Saigon.

På sistone har jag lagt märke till fler och fler överdrivet pimpade tvåhjulingar. Jag stod nyss ute på min balkong och lyssnade på musik som strömmade ur en stereo som satt på en motorcykel/moppe på andra sidan Saigon river. Inte nog med att ljudet var äckligt bra, nissen hade dessutom monterat belysning som pulserade i takt med musiken. Kanske är det dags att leta upp en gammal avdankad hiphopare och slå en pling till MTV?