Mina äventyr i Vietnam

Baserat på rubriken skulle man kunna tro att den här bloggposten skulle handla om Vietnamesiska regeringens upprepade försök att blockera Facebook via landets alla ISPs. Det hör ju till att det inte borde vara så krångligt som för svenska regeringen när det kommer till att få svenska ISPs att rätta sig i ledet angående IPRED osv., detta på grund av att staten här helt enkelt äger alla ISPs på ett eller annat sätt.

Hur som helst så var det inte alls det jag ville skriva om, istället ville jag bara berätta om ett litet lustigt sammanträffande jag var med om idag. Det är säkert inte helt okänt att jag lider mig igenom ett deltidsjobb som engelskalärare under tiden som jag försöker få firman att stötta mig till 100%, vissa månader lär jag ut mycket, vissa knappt något alls. Men självklart har allt sina ljusglimtar, och detta är alltså en av dessa.

Igår så satt jag med en klass och diskuterade huruvida lokala Vietnamesiska företag klarade sig bra i konkurrensen nu när fler och fler internationella jättar flyttar in. Vi snurrade runt lite i frågor kring om fri handel verkligen alltid är bra för U-länder eller om det bara är ett bra sätt för de stora att ta en stor del av marknaden så tidigt som möjligt. Vi hade ett par exempel som t ex. Coca-Cola som kom till Vietnam ganska tidigt och totalt krossade lokala Tribeco på läskmarknaden, även om de fortfarande finns kvar. Jag frågade om det inte fanns några exempel på den motsatta effekten, alltså att ett stort internationellt företag kom hit, men fick åka hem med svansen mellan benen. Nej, var svaret igår.

Idag så hade jag min favoritstudent, en privatelev som är VD för Vietnams största glassföretag (tänk GB Glace, förresten varför heter det inte GB-glass?). När jag nämnde mitt dilemma under dagen innan så såg han lite försynt ut innan han sa att han faktiskt brukar användas exempel på just det motsatta när liknande teman diskuteras på universitet i Vietnam.

Hans storebror leder ett av de största företagen i Vietnam, och han själv styr alltså KIDO som är marknadsledande inom bland annat glassförsäljning. Han berättade att Unilever (ägare till bland annat GB-glass i Sverige) kom till Vietnam för ett antal år sedan och misslyckades med att erövra marknaden, istället valde de att sälja deras fabrik samt tillhörande personal till min elevs storebror som satte brorsan på att styra upp det hela. Efter ett par år så hade de en överväldigande del av den Vietnamesiska glassmarknaden och nu är Unilever tillbaka och försöker förgäves slå dem samtidigt som de ibland lägger bud på företaget.

Han sa att hans strategi för att slÃ¥ Unilever var att satsa pÃ¥ att finnas överallt istället för att sitta hemma och putsa pÃ¥ ett fint varumärke, och tro fan att jag ser loggan till hans företag iaf. tre gÃ¥nger pÃ¥ min gata pÃ¥ vägen hem, medans Unilevers Wall’s-logga lyser med sin frÃ¥nvaro.

Bättre sent än aldrig skulle nästan kunna vara en slogan för den här bloggen. Jag kom hem från en långweekend i Hanoi & Halong Bay för ett par veckor sedan men har alltså inte fått tummen ur förräns nu.

Anledningen till att det blev en resa mitt i allt trots tids- och pengabrist var att vi vann en lyxkryssning i Halong Bay pÃ¥ ett event för folk i resebranschen. Det var klassikern “lägga visitkortet i skÃ¥len” som äntligen gav utdelning, och sÃ¥ stack hela fasta styrkan hos People With Ideas (jag och Uyen) iväg.

Hanoi

Många klagar på att Hanoi är lite tråkigt iom att staden dör ut tidigare än andra sydostasiatiska städer, och det är absolut sant. Det är mestadels svartklubbar och sunkiga backpacker-hak som är igång efter midnatt och jag skulle väl inte rekommendera Hanoi som en partystad direkt. Däremot så finns det helt andra anledningar att åka dit. Jag skulle peka på fin arkitektur, kommunism-mys och fantastisk mat.

NÃ¥got som mÃ¥nga turister helt missar är den otroliga skillnaden mellan södra och norra Vietnam som faktiskt krigade med varann ganska nyligen. Varken jag som faktiskt kan kommunicera skapligt pÃ¥ Vietnamesiska, eller Uyen som är vietnames, hade det helt lätt med att bÃ¥de förstÃ¥ och bli förstÃ¥dda. Dessutom sÃ¥ är kulturen rätt annorlunda och det som märks mest är att Hanoi är mer konservativt och har starkare kopplingar till det styrande kommunistiska partiet som har sitt högkvarter i staden. Känner du för en “röd” rundtur sÃ¥ kan Hanoi locka med Ho Chi Minhs mausoleum och Lenins park. Det konservativa har lyckligtvis lett till att gamla fina byggnader tenderar att se mycket bättre ut i Hanoi än i Saigon.

Nu till det viktigaste; maten! Uyen hade laddat med ett Excel-ark fyllt med rekommenderade matställen och vi lyckades nog besöka nästan alla. Precis bredvid vårt hotell så låg ett ställe som serverade några av de bästa nudlar med nötkött jag har testat, med tanke på att stället var rätt spartanskt (se bild ovan) samt att det var det enda som fanns på menyn så var det inte helt oväntat att det skulle vara bra då det var kö utanför dagen innan.

Största skrällen levererade Luna d’Autunno som lassade upp en av de godaste pizzorna jag ätit i hela mitt liv pÃ¥ tallriken. Restauranten ägs av ett gäng italienare om jag förstÃ¥tt det rätt, och min pizza med brie-ost, lufttorkad italiensk skinka och tomat var fantastisk. I Vietnam som vanligtvis är en svart fläck pÃ¥ pizzakartan sÃ¥ kändes det helt otroligt och jag Ã¥tervände en gÃ¥ng till innan jag Ã¥tervände till södern.

Världens bästa vietnamesiska mat måste vara Bun Cha; nudlar med köttbullar. Det här stället i Hanoi tog min favoriträtt i Vietnam och lyfte den ytterligare en nivå.

Saker som var viktiga utanför själva huvudrätterna var att avnjuta en mängd Bia Hanoi som är Vietnams godaste buteljerade öl. Helt sinnesjukt att den knappt serveras på en enda bar i Saigon.

Mellan alla måltider så satsade vi på att testa så många ställen som serverade Che som möjligt. Che är en Vietnamesisk efterätt som finns i lite olika utföranden, mina favoriter är kokosmjölk med banan från centrala Vietnam, samt den otroligt goda med svart ris och yoghurt som nästan bara går att få tag på i Hanoi.

Halong Bay

Uyen inser att det krävdes lite teknik för att fÃ¥ roddbÃ¥ten att röra sig framÃ¥t, egentligen säger väl blicken frÃ¥n hon som egentligen ror allt; “tappa den inte, tappa den inte, tappa den inte!”

Till och med i bukten så har vi trafikstockning i Vietnam.

Kryssningen var inte stressig. Grym mat blandad med skönt lugn och avslappnade aktiviteter som att kayaka runt i Halong Bay gjorde att man kom tillbaka till Saigon som en ny människa.

Jag är en curry-älskare. Jag har absolut ingen aning om hur autentiska de sorter jag testat var eller vilka ingredienser som faktiskt ingår i de olika rätterna, men så är inte det här någon matblogg heller. Det här är helt enkelt en hyllning till världens alla curry-sorter som jag har haft chansen att prova på de senaste åren. Min topp 5 på olika curry-nationaliteter.

5.  Thailändsk curry

Det finns ett gäng thailändska curry-sorter, men generellt brukar de vara lite vattnigare och ganska kryddiga. Jag föredrar röd curry med kyckling och äter den helst på Koriander i Saigon (ja, trots att jag varit några rundor i Thailand).

4. Vietnamesisk curry

Vietnamesisk curry tenderar att vara ganska söt och innehålla rikligt med både morötter och potatis förutom köttet. Tack vare fransmännens koloniserande här nere i trakterna så brukar man få med en färsk baguette. Jag brukar ta en curry med kyckling och sitta och doppa baguette i denna på Pho 2000 i Saigon.

3. Indisk curry

Jag vågar knappt ge mig in på alla indiska curry-sorter, men de är ofta rätt mycket tjockare än andra länders curry, och eftersom jag gillar detta så blir även jag lite tjockare. Allt från milda currys med lamm till kycklingscurrys så kryddiga att de får en att fundera på vad fan man har gett sig in på. Mitt val blir alldeles för ofta en butter chicken på Ashoka i Saigon.

2. Koreansk curry

Koreanerna har världens kanske nyttigaste matkultur, och det avspeglar sig även i deras curry. Den är nästan transparent och innehåller oftast bara smala bitar med nötkött, morötter och potatis. Helt oväntat så intas även den här helst i Saigon, närmare bestämt på Seoul house.

1. Japansk curry

Min favorit-curry hittar vi alltså i Japan  och här finns minst två olika skolor som båda är väldigt goda. Dels den starkare och gulare varianten som serveras med en friterad fläskkotlett i curryn (Katsu Kare), och dels den mörkare och lite lyxigare versionen med fina nötköttsbitar som är min absoluta favorit.

När jag reste runt i Japan 2007 så fick min stackars vän Aki lida något oerhört av mitt curry-sug då jag behövde en fix ungefär var fjärde timme. Det var också i Japan (oväntat!) som jag åt mina bästa currys, den ultimata avnjöt jag på ett sunkhak i Tokyo som jag har glömt namnet på för länge sedan. Lyckligtvis så finns det cirka 100 japanska restauranter i Saigon, så jag lider inte allt för mycket.

Svensk curry?

Det närmaste vi kommer en egen curry i Sverige torde väl vara Flygande Jakob eller orientalisk fläskfile, då curry i sig inte betyder att man använder någon speciell krydda, utan det härstammar snarare från dess såsliknande skepnad. I så fall skulle nog svensk curry också platsa på min lista då orientalisk fläskfile är svårslaget. Vad tycker ni?

Än en gång befinner jag mig i Mui Ne, en liten strandby cirka 5 timmar med buss från Saigon. Det har varit ett par slöa dagar med god mat, strand, pool, foosball och några pilsner. Imorn bitti så återvänder jag till Saigon och då är det hårt jobb som gäller ett par dagar, sedan inflytt i nya lägenheten under nästa vecka. Det ska bli riktigt gött att ha ett kök igen och att dela 84 kvadrat på 22:a våningen med Björn lär bli klockrent. Jag återkommer med lite mer substans när jag är tillbaka i verkligheten igen. Just det, 30 grader och strålande solsken. Ölen kostar ingenting och maten är fantastisk, hoppas ni har det bra i snön.

Jag längtar till stranden. Det finns stränder bara 90 minuter bort, men just nu kommer jag inte loss. Päron och broder dyker ner om en vecka eller två och då har jag planerat ett par dagar halvledigt, dvs. laptop med på hotellet. Då jävlar blir det strandnjut. Tänk på det hemma i kylan.

Det har varit Lunar New Year (Tet) i Vietnam senaste veckan och tempot har varit sjukt lågt. Enda sättet att beskriva det är som en mix av jul, nyår och sommarledigt på en och samma gång. Jag lyckades, som alltid när jag får tid över, att bli sjuk och låg till sängs i 3-4 dagar. Nu är jag uppe igen och känner mig bra och det var nog nyttigt att få lite tid att klura på vad som ska hända under 2010, tigerns år.

Mitt problem har alltid varit brist på fokus så det kommer jag jobba hårt med under året. Istället för 100 påbörjade projekt så vill jag ha 5-6 färdiga och aktiva projekt i slutet på det här året. Det blir satsningar på att locka turister till Vietnam i allmänhet och Saigon och Phu Quoc Island i synnerhet. Två problemprojekt är äntligen 90% färdiga och det bör bli lansering av båda innan sommaren. Jag har även skribenter som jobbar frenetiskt med att skriva reseguider båda på engelska och vietnamesiska, däremot går de projekt där jag ska skriva på svenska lite segare. Hur som helst, se fram mot några spännande lanseringar inom de närmaste 3-4 månaderna.

Annars är det www.expat.vn och www.sourcinginvietnam.com som rullar som dom ska och det pysslas en del bakom kulisserna för att förbättra dessa ytterligare. Mitt vietnamesiska resenätverk på www.phaidi.com är snart dags för annonsförsäljning, dock tappade vi 5000 besökare/mån efter en liten serverkrasch, vi jobbar på att få tillbaka dom.

Då jag är lite trött på webben så ska jag fokusera lite mer på mina studier i vietnamesiska och jag planerar även en liten sandwich-bar i Saigon under slutet av 2010, början på 2011. Spännande tider framför mig, jag behöver bara se till att lära mig att avsluta saker jag påbörjat!

Jag tänkte skriva ihop ett inlägg om hur 2009 har gått och vad jag hoppas på under 2010, men det får vänta lite. Häromdagen fick jag ett väldigt charmigt mail från Skatteverket (visserligen efter att jag glömt/inte orkat svara på alla deras tidigare mail):

BESLUT

Skatteverket beslutar att avregistrera dig från folkbokföringen som utflyttad till Vietnam från och med den 14 januari 2010.

MOTIVERING

Skatteverkets folkbokföringsenhet har fått information från CSN att du befinner dig Vietnam.

Du har själv den 20 oktober 2009 bekräftat på mejl att du bor i Vietnamn och du frågade samtidigt om du kunde scanna in anmälan om din flyttning till utlandet.

Din anmälan om flyttning till utlandet har inte kommit Skatteverket till handa.

Skatteverket har mejlat till dig den 16 december 2009 med begäran om yttrande. Du har inte hört av dig.

Kan en person antas bo och leva utanför Sverige under minst 1 år ska personen avregistreras från folkbokföringen som utflyttad. Denna bestämmelse finns i 20 § folkbokföringslagen (FOL).

Skatteverket har rätt att besluta om en persons folkbokföring. Detta görs om det kan konstateras att personen är felaktigt folkbokförd, exempelvis när Skatteverket kan antas att en person flyttat utomlands. Ett sådant beslut gäller från och med beslutets dag. Dessa bestämmelser finn i 34 och 35 §§ FOL.

Skatteverket bedömer att du inte längre är bosatt i Sverige utan sannolikt är bosatt i Vietnam.

Någon som vet vad detta har för direkta följder för mig? Skatteverket själva var inte sugna på att svara på det iaf.

Det tog ett bra tag innan jag tyckte att det var normalt att pruta på allt som inte har en prislapp, men nu måste jag säga att det har blivit lite utav en sport. Många stackars Vietnameser får lida nu när jag är ute efter att träna vietnamesiskan, så istället för att bara släppa den där prisskillnaden på 2 SEK så kan jag tänka mig att stå där och tjöta.

Det börjar ofta lite trevande där jag försöker med att sätta priset på en vettig nivå. Säljaren/moppetaxin etc. höjer då priset till mer utav en turistnivå. Sedan kommer vi in i historie-fasen där hon/han berättar hur bensinen ökat i pris och jag replikerar med att jag bara är en stackars student, alternativt att jag åker samma sträcka varje dag till mitt pris. Efter detta tappar vi oftast lite fokus och skrattar och kommer med lösa argument om hur nära/långt bort det är innan vi hittar fram till en kompromiss. Jag kommer väl inte kunna hålla tal på vietnamesiska på grund av detta, men jag känner mig betydligt mer bekväm med att testa ny grammatik och nya uttryck så här.

Mina vänner säger att jag börjar bli lite mer vietnamesisk, dock kände jag mig väldigt skandinavisk när jag kollade biljettpriser hem till sommaren och sa att jag kunde flyga in på Göteborg, Stockholm, Oslo eller Köpenhamn.

Herrejävlar! South East Asian games som är som ett mini-OS är i full gång. Redan i fredags när Vietnam piskade Kambodja med 6-1 i gruppspelet i fotboll så var det full kalabalik på gatorna, och när jag skulle hem från jobbet så tackade en taxichaufför vänligt men bestämt nej till att köra hem mig på grund av att jag skulle åt den lite mer aktiva delen av staden.

Idag så vände och vann Vietnam över Singapore med 4-1 i semifinalen och jag vet inte om jag har varit med om något liknande. Hela staden kokar och helt plötsligt inser man hur många människor som faktiskt bor här. Varje gatukorsning är som en mini-festival och det vanliga oljudet i Saigon känns så här i efterhand som en söndagmorron på Drottningtorget i Trollhättan. Jag gav min moppetaxi en ordentlig dricks för att han överhuvudtaget lyckades få hem mig. Hoppas jag inte jobbar när finalen går. Grattis Vietnam!

Jag vet inte riktigt om jag har skrivit om det tidigare, men jag äger en tredjedel av sourcingagenten Sourcing in Vietnam. Vanligtvis så är jag mest ansvarig för att ordrarna fortsätter trilla in, men förra fredagen så hängde jag med på ett fabriksbesök.

Resan gick till Binh Duong som är en provins strax utanför Saigon. Här produceras allt man kan tänka sig, men den här dagen var vi på väg till en fabrik som tillverkar träleksaker åt ett par stora leksaksföretag i USA. Det tog ungefär 90 minuter på skapliga vägar och 30 minuter på halvfärdiga vägar för att ta oss ut på något som ser ut som landsbyggd, men i själva verket är världens nya fabrik. Kina har blivit krångligare att jobba med på grund av begränsningar av import därifrån kombinerat med det lite speciella styret.

Fabriksägarna var en far och son från Taiwan och vi var där för att förhandla priser och inspektera fabriken. Det var en relativt stor fabrik, men mer eller mindre allt gjordes för hand. Allt från att slipa träklossar med sandpapper till att sortera ut defekter vid det löpande bandet. Personalen verkade ha det helt ok om man bortser från att hörselkåpor saknades i sliprummet och att arbetet är ruggigt monotont.

Vi uträttade det vi skulle och avrundade med lite japansk mat med fabriksägarna innan vi återvände till Saigon. Den japanska maten var fantastiskt god och underhållande då kocken lagade mat på bordet och trixade så att man knappt kunde släppa blicken från allt gott. Efter att jag pressat ner sista biten flamberad banan med glass så blev det nästan en tupplur i bilen hem.

När jag promenerade runt i fabriken så fick jag många nya ideer om vad man kan pyssla med här nere. Jag inser mer och mer att jag kommer starta upp produktion av någonting här i Vietnam för att sedan sälja i Sverige, det är den logiska kombinationen av bra marknad hemma och kontakter här nere. Frågan är bara vad jag ska producera, jag klurar på möbler och inredningsprylar i trä. Hur som helst så kommer det få vänta tills jag har lite kapital då man bör beställa med lite volym för att få vettiga priser.