Mina äventyr i Vietnam

Det tog ett bra tag innan jag tyckte att det var normalt att pruta på allt som inte har en prislapp, men nu måste jag säga att det har blivit lite utav en sport. Många stackars Vietnameser får lida nu när jag är ute efter att träna vietnamesiskan, så istället för att bara släppa den där prisskillnaden på 2 SEK så kan jag tänka mig att stå där och tjöta.

Det börjar ofta lite trevande där jag försöker med att sätta priset på en vettig nivå. Säljaren/moppetaxin etc. höjer då priset till mer utav en turistnivå. Sedan kommer vi in i historie-fasen där hon/han berättar hur bensinen ökat i pris och jag replikerar med att jag bara är en stackars student, alternativt att jag åker samma sträcka varje dag till mitt pris. Efter detta tappar vi oftast lite fokus och skrattar och kommer med lösa argument om hur nära/långt bort det är innan vi hittar fram till en kompromiss. Jag kommer väl inte kunna hålla tal på vietnamesiska på grund av detta, men jag känner mig betydligt mer bekväm med att testa ny grammatik och nya uttryck så här.

Mina vänner säger att jag börjar bli lite mer vietnamesisk, dock kände jag mig väldigt skandinavisk när jag kollade biljettpriser hem till sommaren och sa att jag kunde flyga in på Göteborg, Stockholm, Oslo eller Köpenhamn.