Mina äventyr i Vietnam

Alla som har varit i Saigon vet att trafiken troligtvis är det sämsta med staden. Jag har tur som har ett relativt flexibelt schema och alltså kan välja att undvika rusningstrafiken för det mesta. Sedan är det klart att jag spenderat min beskärda del i en taxi som sitter inkilad bland hundratals moppar i någon korsning ändå. Det har varit mer än en gång som jag lämnat taxin och vandrat hem istället, man vet ju oftast att det är ett dåligt tecken när taxichaffisen går ur bilen och tar en cigg med de andra chaffisarna.

Här om dagen var jag med om något nytt. Jag visste att jag skulle ha ett möte klockan 17:30 på en utav stadens större gator och alltså planerade jag lite och satt och jobbade på ett kafe på gångavstånd till mötet. Dock hade jag inte tänkt på trafikflödet och när det var dags att vandra dit så möttes jag av fyra filer och två trottoarer med folk som var väldigt sugna på att ta sig hem från jobbet. Jag skojar inte när jag säger att jag kände mig som Moses utan gudliga kontakter när jag försökte dela havet stressade förare i värmen. Det var den första gången jag satt fast i trafiken till fots. Åt andra hållet gick det lite snabbare och några leende turister i cyclos önskade mig lycka till när dom sakta men säkert rullade förbi.

Jag kom till mötet lite svettigare, lite tröttare men med en ny erfarenhet. Nu vet jag att jag även måste planera riktningen på trafiken.