Mina äventyr i Vietnam

Jag längtar till stranden. Det finns stränder bara 90 minuter bort, men just nu kommer jag inte loss. Päron och broder dyker ner om en vecka eller två och då har jag planerat ett par dagar halvledigt, dvs. laptop med på hotellet. Då jävlar blir det strandnjut. Tänk på det hemma i kylan.

Det har varit Lunar New Year (Tet) i Vietnam senaste veckan och tempot har varit sjukt lågt. Enda sättet att beskriva det är som en mix av jul, nyår och sommarledigt på en och samma gång. Jag lyckades, som alltid när jag får tid över, att bli sjuk och låg till sängs i 3-4 dagar. Nu är jag uppe igen och känner mig bra och det var nog nyttigt att få lite tid att klura på vad som ska hända under 2010, tigerns år.

Mitt problem har alltid varit brist på fokus så det kommer jag jobba hårt med under året. Istället för 100 påbörjade projekt så vill jag ha 5-6 färdiga och aktiva projekt i slutet på det här året. Det blir satsningar på att locka turister till Vietnam i allmänhet och Saigon och Phu Quoc Island i synnerhet. Två problemprojekt är äntligen 90% färdiga och det bör bli lansering av båda innan sommaren. Jag har även skribenter som jobbar frenetiskt med att skriva reseguider båda på engelska och vietnamesiska, däremot går de projekt där jag ska skriva på svenska lite segare. Hur som helst, se fram mot några spännande lanseringar inom de närmaste 3-4 månaderna.

Annars är det www.expat.vn och www.sourcinginvietnam.com som rullar som dom ska och det pysslas en del bakom kulisserna för att förbättra dessa ytterligare. Mitt vietnamesiska resenätverk på www.phaidi.com är snart dags för annonsförsäljning, dock tappade vi 5000 besökare/mån efter en liten serverkrasch, vi jobbar på att få tillbaka dom.

Då jag är lite trött på webben så ska jag fokusera lite mer på mina studier i vietnamesiska och jag planerar även en liten sandwich-bar i Saigon under slutet av 2010, början på 2011. Spännande tider framför mig, jag behöver bara se till att lära mig att avsluta saker jag påbörjat!

Jaha, då var man 25. Lite bakfull efter gårdagens överraskningsfest på underbara Casbahs takterass. Tack för alla gratulationer!

Jag tänkte skriva ihop ett inlägg om hur 2009 har gått och vad jag hoppas på under 2010, men det får vänta lite. Häromdagen fick jag ett väldigt charmigt mail från Skatteverket (visserligen efter att jag glömt/inte orkat svara på alla deras tidigare mail):

BESLUT

Skatteverket beslutar att avregistrera dig från folkbokföringen som utflyttad till Vietnam från och med den 14 januari 2010.

MOTIVERING

Skatteverkets folkbokföringsenhet har fått information från CSN att du befinner dig Vietnam.

Du har själv den 20 oktober 2009 bekräftat på mejl att du bor i Vietnamn och du frågade samtidigt om du kunde scanna in anmälan om din flyttning till utlandet.

Din anmälan om flyttning till utlandet har inte kommit Skatteverket till handa.

Skatteverket har mejlat till dig den 16 december 2009 med begäran om yttrande. Du har inte hört av dig.

Kan en person antas bo och leva utanför Sverige under minst 1 år ska personen avregistreras från folkbokföringen som utflyttad. Denna bestämmelse finns i 20 § folkbokföringslagen (FOL).

Skatteverket har rätt att besluta om en persons folkbokföring. Detta görs om det kan konstateras att personen är felaktigt folkbokförd, exempelvis när Skatteverket kan antas att en person flyttat utomlands. Ett sådant beslut gäller från och med beslutets dag. Dessa bestämmelser finn i 34 och 35 §§ FOL.

Skatteverket bedömer att du inte längre är bosatt i Sverige utan sannolikt är bosatt i Vietnam.

Någon som vet vad detta har för direkta följder för mig? Skatteverket själva var inte sugna på att svara på det iaf.

God jul och gott nytt på er där hemma! Trots att julkänslan inte riktigt infinner sig i 30 graders värme så måste jag säga att man längtar hem en hel del på julafton. Jag fick en dos av rödbetssallad och kötbullar på nordiska handelskammarens julmiddag, men jag suktar efter julmust och vörtbröd och allmän julstämning med familj och vänner.

Själv har jag både jobbat och varit på gymmet (!) idag på julafton, men jag hoppas att ni gottar och får fina julklappar. Kram från Vietnam.

Det tog ett bra tag innan jag tyckte att det var normalt att pruta på allt som inte har en prislapp, men nu måste jag säga att det har blivit lite utav en sport. Många stackars Vietnameser får lida nu när jag är ute efter att träna vietnamesiskan, så istället för att bara släppa den där prisskillnaden på 2 SEK så kan jag tänka mig att stå där och tjöta.

Det börjar ofta lite trevande där jag försöker med att sätta priset på en vettig nivå. Säljaren/moppetaxin etc. höjer då priset till mer utav en turistnivå. Sedan kommer vi in i historie-fasen där hon/han berättar hur bensinen ökat i pris och jag replikerar med att jag bara är en stackars student, alternativt att jag åker samma sträcka varje dag till mitt pris. Efter detta tappar vi oftast lite fokus och skrattar och kommer med lösa argument om hur nära/långt bort det är innan vi hittar fram till en kompromiss. Jag kommer väl inte kunna hålla tal på vietnamesiska på grund av detta, men jag känner mig betydligt mer bekväm med att testa ny grammatik och nya uttryck så här.

Mina vänner säger att jag börjar bli lite mer vietnamesisk, dock kände jag mig väldigt skandinavisk när jag kollade biljettpriser hem till sommaren och sa att jag kunde flyga in på Göteborg, Stockholm, Oslo eller Köpenhamn.

Herrejävlar! South East Asian games som är som ett mini-OS är i full gång. Redan i fredags när Vietnam piskade Kambodja med 6-1 i gruppspelet i fotboll så var det full kalabalik på gatorna, och när jag skulle hem från jobbet så tackade en taxichaufför vänligt men bestämt nej till att köra hem mig på grund av att jag skulle åt den lite mer aktiva delen av staden.

Idag så vände och vann Vietnam över Singapore med 4-1 i semifinalen och jag vet inte om jag har varit med om något liknande. Hela staden kokar och helt plötsligt inser man hur många människor som faktiskt bor här. Varje gatukorsning är som en mini-festival och det vanliga oljudet i Saigon känns så här i efterhand som en söndagmorron på Drottningtorget i Trollhättan. Jag gav min moppetaxi en ordentlig dricks för att han överhuvudtaget lyckades få hem mig. Hoppas jag inte jobbar när finalen går. Grattis Vietnam!

Jajjemen, idag har jag varit på gymmet för första gången sedan jag lämnade Sverige. Lite stolt, lite besviken på min kropp.

Alla som har varit i Saigon vet att trafiken troligtvis är det sämsta med staden. Jag har tur som har ett relativt flexibelt schema och alltså kan välja att undvika rusningstrafiken för det mesta. Sedan är det klart att jag spenderat min beskärda del i en taxi som sitter inkilad bland hundratals moppar i någon korsning ändå. Det har varit mer än en gång som jag lämnat taxin och vandrat hem istället, man vet ju oftast att det är ett dåligt tecken när taxichaffisen går ur bilen och tar en cigg med de andra chaffisarna.

Här om dagen var jag med om något nytt. Jag visste att jag skulle ha ett möte klockan 17:30 på en utav stadens större gator och alltså planerade jag lite och satt och jobbade på ett kafe på gångavstånd till mötet. Dock hade jag inte tänkt på trafikflödet och när det var dags att vandra dit så möttes jag av fyra filer och två trottoarer med folk som var väldigt sugna på att ta sig hem från jobbet. Jag skojar inte när jag säger att jag kände mig som Moses utan gudliga kontakter när jag försökte dela havet stressade förare i värmen. Det var den första gången jag satt fast i trafiken till fots. Åt andra hållet gick det lite snabbare och några leende turister i cyclos önskade mig lycka till när dom sakta men säkert rullade förbi.

Jag kom till mötet lite svettigare, lite tröttare men med en ny erfarenhet. Nu vet jag att jag även måste planera riktningen på trafiken.

Jag vet inte riktigt om jag har skrivit om det tidigare, men jag äger en tredjedel av sourcingagenten Sourcing in Vietnam. Vanligtvis så är jag mest ansvarig för att ordrarna fortsätter trilla in, men förra fredagen så hängde jag med på ett fabriksbesök.

Resan gick till Binh Duong som är en provins strax utanför Saigon. Här produceras allt man kan tänka sig, men den här dagen var vi på väg till en fabrik som tillverkar träleksaker åt ett par stora leksaksföretag i USA. Det tog ungefär 90 minuter på skapliga vägar och 30 minuter på halvfärdiga vägar för att ta oss ut på något som ser ut som landsbyggd, men i själva verket är världens nya fabrik. Kina har blivit krångligare att jobba med på grund av begränsningar av import därifrån kombinerat med det lite speciella styret.

Fabriksägarna var en far och son från Taiwan och vi var där för att förhandla priser och inspektera fabriken. Det var en relativt stor fabrik, men mer eller mindre allt gjordes för hand. Allt från att slipa träklossar med sandpapper till att sortera ut defekter vid det löpande bandet. Personalen verkade ha det helt ok om man bortser från att hörselkåpor saknades i sliprummet och att arbetet är ruggigt monotont.

Vi uträttade det vi skulle och avrundade med lite japansk mat med fabriksägarna innan vi återvände till Saigon. Den japanska maten var fantastiskt god och underhållande då kocken lagade mat på bordet och trixade så att man knappt kunde släppa blicken från allt gott. Efter att jag pressat ner sista biten flamberad banan med glass så blev det nästan en tupplur i bilen hem.

När jag promenerade runt i fabriken så fick jag många nya ideer om vad man kan pyssla med här nere. Jag inser mer och mer att jag kommer starta upp produktion av någonting här i Vietnam för att sedan sälja i Sverige, det är den logiska kombinationen av bra marknad hemma och kontakter här nere. Frågan är bara vad jag ska producera, jag klurar på möbler och inredningsprylar i trä. Hur som helst så kommer det få vänta tills jag har lite kapital då man bör beställa med lite volym för att få vettiga priser.