Mina äventyr i Vietnam

Har ju inte bloggat på ett tag men tänkte dela med mig av lite bilder från mina 5 dagar i Beijing. Imorgon så flyger jag hemåt för första gången på över två år. Ses snart!

Baserat på rubriken skulle man kunna tro att den här bloggposten skulle handla om Vietnamesiska regeringens upprepade försök att blockera Facebook via landets alla ISPs. Det hör ju till att det inte borde vara så krångligt som för svenska regeringen när det kommer till att få svenska ISPs att rätta sig i ledet angående IPRED osv., detta på grund av att staten här helt enkelt äger alla ISPs på ett eller annat sätt.

Hur som helst så var det inte alls det jag ville skriva om, istället ville jag bara berätta om ett litet lustigt sammanträffande jag var med om idag. Det är säkert inte helt okänt att jag lider mig igenom ett deltidsjobb som engelskalärare under tiden som jag försöker få firman att stötta mig till 100%, vissa månader lär jag ut mycket, vissa knappt något alls. Men självklart har allt sina ljusglimtar, och detta är alltså en av dessa.

Igår så satt jag med en klass och diskuterade huruvida lokala Vietnamesiska företag klarade sig bra i konkurrensen nu när fler och fler internationella jättar flyttar in. Vi snurrade runt lite i frågor kring om fri handel verkligen alltid är bra för U-länder eller om det bara är ett bra sätt för de stora att ta en stor del av marknaden så tidigt som möjligt. Vi hade ett par exempel som t ex. Coca-Cola som kom till Vietnam ganska tidigt och totalt krossade lokala Tribeco på läskmarknaden, även om de fortfarande finns kvar. Jag frågade om det inte fanns några exempel på den motsatta effekten, alltså att ett stort internationellt företag kom hit, men fick åka hem med svansen mellan benen. Nej, var svaret igår.

Idag så hade jag min favoritstudent, en privatelev som är VD för Vietnams största glassföretag (tänk GB Glace, förresten varför heter det inte GB-glass?). När jag nämnde mitt dilemma under dagen innan så såg han lite försynt ut innan han sa att han faktiskt brukar användas exempel på just det motsatta när liknande teman diskuteras på universitet i Vietnam.

Hans storebror leder ett av de största företagen i Vietnam, och han själv styr alltså KIDO som är marknadsledande inom bland annat glassförsäljning. Han berättade att Unilever (ägare till bland annat GB-glass i Sverige) kom till Vietnam för ett antal år sedan och misslyckades med att erövra marknaden, istället valde de att sälja deras fabrik samt tillhörande personal till min elevs storebror som satte brorsan på att styra upp det hela. Efter ett par år så hade de en överväldigande del av den Vietnamesiska glassmarknaden och nu är Unilever tillbaka och försöker förgäves slå dem samtidigt som de ibland lägger bud på företaget.

Han sa att hans strategi för att slÃ¥ Unilever var att satsa pÃ¥ att finnas överallt istället för att sitta hemma och putsa pÃ¥ ett fint varumärke, och tro fan att jag ser loggan till hans företag iaf. tre gÃ¥nger pÃ¥ min gata pÃ¥ vägen hem, medans Unilevers Wall’s-logga lyser med sin frÃ¥nvaro.

Bättre sent än aldrig skulle nästan kunna vara en slogan för den här bloggen. Jag kom hem från en långweekend i Hanoi & Halong Bay för ett par veckor sedan men har alltså inte fått tummen ur förräns nu.

Anledningen till att det blev en resa mitt i allt trots tids- och pengabrist var att vi vann en lyxkryssning i Halong Bay pÃ¥ ett event för folk i resebranschen. Det var klassikern “lägga visitkortet i skÃ¥len” som äntligen gav utdelning, och sÃ¥ stack hela fasta styrkan hos People With Ideas (jag och Uyen) iväg.

Hanoi

Många klagar på att Hanoi är lite tråkigt iom att staden dör ut tidigare än andra sydostasiatiska städer, och det är absolut sant. Det är mestadels svartklubbar och sunkiga backpacker-hak som är igång efter midnatt och jag skulle väl inte rekommendera Hanoi som en partystad direkt. Däremot så finns det helt andra anledningar att åka dit. Jag skulle peka på fin arkitektur, kommunism-mys och fantastisk mat.

NÃ¥got som mÃ¥nga turister helt missar är den otroliga skillnaden mellan södra och norra Vietnam som faktiskt krigade med varann ganska nyligen. Varken jag som faktiskt kan kommunicera skapligt pÃ¥ Vietnamesiska, eller Uyen som är vietnames, hade det helt lätt med att bÃ¥de förstÃ¥ och bli förstÃ¥dda. Dessutom sÃ¥ är kulturen rätt annorlunda och det som märks mest är att Hanoi är mer konservativt och har starkare kopplingar till det styrande kommunistiska partiet som har sitt högkvarter i staden. Känner du för en “röd” rundtur sÃ¥ kan Hanoi locka med Ho Chi Minhs mausoleum och Lenins park. Det konservativa har lyckligtvis lett till att gamla fina byggnader tenderar att se mycket bättre ut i Hanoi än i Saigon.

Nu till det viktigaste; maten! Uyen hade laddat med ett Excel-ark fyllt med rekommenderade matställen och vi lyckades nog besöka nästan alla. Precis bredvid vårt hotell så låg ett ställe som serverade några av de bästa nudlar med nötkött jag har testat, med tanke på att stället var rätt spartanskt (se bild ovan) samt att det var det enda som fanns på menyn så var det inte helt oväntat att det skulle vara bra då det var kö utanför dagen innan.

Största skrällen levererade Luna d’Autunno som lassade upp en av de godaste pizzorna jag ätit i hela mitt liv pÃ¥ tallriken. Restauranten ägs av ett gäng italienare om jag förstÃ¥tt det rätt, och min pizza med brie-ost, lufttorkad italiensk skinka och tomat var fantastisk. I Vietnam som vanligtvis är en svart fläck pÃ¥ pizzakartan sÃ¥ kändes det helt otroligt och jag Ã¥tervände en gÃ¥ng till innan jag Ã¥tervände till södern.

Världens bästa vietnamesiska mat måste vara Bun Cha; nudlar med köttbullar. Det här stället i Hanoi tog min favoriträtt i Vietnam och lyfte den ytterligare en nivå.

Saker som var viktiga utanför själva huvudrätterna var att avnjuta en mängd Bia Hanoi som är Vietnams godaste buteljerade öl. Helt sinnesjukt att den knappt serveras på en enda bar i Saigon.

Mellan alla måltider så satsade vi på att testa så många ställen som serverade Che som möjligt. Che är en Vietnamesisk efterätt som finns i lite olika utföranden, mina favoriter är kokosmjölk med banan från centrala Vietnam, samt den otroligt goda med svart ris och yoghurt som nästan bara går att få tag på i Hanoi.

Halong Bay

Uyen inser att det krävdes lite teknik för att fÃ¥ roddbÃ¥ten att röra sig framÃ¥t, egentligen säger väl blicken frÃ¥n hon som egentligen ror allt; “tappa den inte, tappa den inte, tappa den inte!”

Till och med i bukten så har vi trafikstockning i Vietnam.

Kryssningen var inte stressig. Grym mat blandad med skönt lugn och avslappnade aktiviteter som att kayaka runt i Halong Bay gjorde att man kom tillbaka till Saigon som en ny människa.

Jag är en curry-älskare. Jag har absolut ingen aning om hur autentiska de sorter jag testat var eller vilka ingredienser som faktiskt ingår i de olika rätterna, men så är inte det här någon matblogg heller. Det här är helt enkelt en hyllning till världens alla curry-sorter som jag har haft chansen att prova på de senaste åren. Min topp 5 på olika curry-nationaliteter.

5.  Thailändsk curry

Det finns ett gäng thailändska curry-sorter, men generellt brukar de vara lite vattnigare och ganska kryddiga. Jag föredrar röd curry med kyckling och äter den helst på Koriander i Saigon (ja, trots att jag varit några rundor i Thailand).

4. Vietnamesisk curry

Vietnamesisk curry tenderar att vara ganska söt och innehålla rikligt med både morötter och potatis förutom köttet. Tack vare fransmännens koloniserande här nere i trakterna så brukar man få med en färsk baguette. Jag brukar ta en curry med kyckling och sitta och doppa baguette i denna på Pho 2000 i Saigon.

3. Indisk curry

Jag vågar knappt ge mig in på alla indiska curry-sorter, men de är ofta rätt mycket tjockare än andra länders curry, och eftersom jag gillar detta så blir även jag lite tjockare. Allt från milda currys med lamm till kycklingscurrys så kryddiga att de får en att fundera på vad fan man har gett sig in på. Mitt val blir alldeles för ofta en butter chicken på Ashoka i Saigon.

2. Koreansk curry

Koreanerna har världens kanske nyttigaste matkultur, och det avspeglar sig även i deras curry. Den är nästan transparent och innehåller oftast bara smala bitar med nötkött, morötter och potatis. Helt oväntat så intas även den här helst i Saigon, närmare bestämt på Seoul house.

1. Japansk curry

Min favorit-curry hittar vi alltså i Japan  och här finns minst två olika skolor som båda är väldigt goda. Dels den starkare och gulare varianten som serveras med en friterad fläskkotlett i curryn (Katsu Kare), och dels den mörkare och lite lyxigare versionen med fina nötköttsbitar som är min absoluta favorit.

När jag reste runt i Japan 2007 så fick min stackars vän Aki lida något oerhört av mitt curry-sug då jag behövde en fix ungefär var fjärde timme. Det var också i Japan (oväntat!) som jag åt mina bästa currys, den ultimata avnjöt jag på ett sunkhak i Tokyo som jag har glömt namnet på för länge sedan. Lyckligtvis så finns det cirka 100 japanska restauranter i Saigon, så jag lider inte allt för mycket.

Svensk curry?

Det närmaste vi kommer en egen curry i Sverige torde väl vara Flygande Jakob eller orientalisk fläskfile, då curry i sig inte betyder att man använder någon speciell krydda, utan det härstammar snarare från dess såsliknande skepnad. I så fall skulle nog svensk curry också platsa på min lista då orientalisk fläskfile är svårslaget. Vad tycker ni?

Jupp, sakta men säkert så blir fokuset lite bättre på vad som måste göras för att nå nästa nivå med mina olika projekt. Något som underlättar oerhört är att jag nu inte kommer plugga vietnamesiska på heltid längre, faktum är att jag inte kommer plugga alls. Jag gjorde nyss sista slutprovet och fick härliga 49/100 poäng när jag behövde 50 för godkänt. Som tur var så var min lärare snäll och gav mig en extra poäng när jag grät liggandes i fosterställning på internationella kontoret. (Nja.) 10 månaders studier är alltså över och jag kan sammafatta det som att skolan var bra, men jag var dålig. Första 6 månaderna lärde jag mig massor, men sedan blev jag lat och upptagen och lärde mig inte mycket alls i slutet. Hur är min vietnamesiska då? Jadu, flytande är den inte men mitt dagliga liv klarar jag rätt bra just nu utan att behöva vifta med armar och blanda in engelska.

Jag tänkte bli lite bättre på att blogga igen också, speciellt som Björn säger att jag måste plugga svenska 2 när jag flyttar hem då jag tydligen inte behärskar mitt modersmål längre.

Om nÃ¥gon letar efter en fin lägenhet i Stockholm sÃ¥ säljer Christoffer en pärla pÃ¥ Industrigatan 12. Riktigt kul med en webbkampanj för att sälja lägenheten för övrigt,  men man blir inte förvÃ¥nad dÃ¥ han sitter pÃ¥ en mängd webbprojekt. Jag träffade Christoffer i Australien där vi delade sunkiga backpacker-rum i King’s Cross i Sydney och kollade pÃ¥ kängurur utanför stan.

PS. Världens kanske bästa minisite om Sverige för resande svenskar lanserades nyss på www.swedenNOTswitzerland.com, jag tror jag kommer dela ut den adressen varje vecka här borta där vietnameserna av någon anledning döpt Sverige och Schweiz till liknande saker på sitt språk också (Thuy Dien = Sverige, Thuy Sy = Schweiz medans t ex. Ha Lan = Holland).

Jag tänkte döpa inlägget till familjen, men kände att det var lite taskigt mot kära lillasyster som inte hade tid att åka hit den här gången. Hur som helst, mamma, pappa och lillebror var nere och härjade i två veckor och det var riktigt kul att se dem. Vi tog en vecka ute vid kusten (Mui Ne) och njöt av att inte göra så mycket alls förutom att äta och lata oss. Svepte även ett par bägare med lillebror för första men inte sista gången. Jag behövde det.

Kul med en familj som gillar att resa, det är antagligen tack vare det som jag fick min reslust, och därför har jag ju dem att tacka för att jag befinner mig i Vietnam idag.

Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att åka hem en sväng snart, det känns som att man skulle behöva lite omväxling efter 2 år utan att ha lämnat sydostasien. Bra att ni är duktiga på att komma hit iaf. Kram på er.

Jag är oerhört dålig på privat cashflow management.  Då firmans (People With Ideas) pengar och mina pengar mer eller mindre är desamma, så kan det leda till lite problem. Just nu har jag spenderat lite väl mycket på domännamn och frilans-skribenter så nu får mitt privatliv lida. Mycket ris.

Jag är dock sjukt nöjd med de senaste investeringarna, så det svider inte så mycket. Bland annat köpte jag loss PhuQuocIsland.com från den tidigare ägaren. Phu Quoc Island är en fantastisk liten paradis-ö som ligger nära den Kambodjanska kusten men tillhör Vietnam. Jag investerade också i en skribent som håller på och producerar 17,000 ord för mig där. Observera att själva sidan är under uppbyggnad och innehållet inte helt putsat än.

Sedan sÃ¥ köpte jag Macka.com, som jag tänkte använda till min framtida sandwich-bar “Macka” här i Saigon.  Jag hoppas rulla igÃ¥ng den sent 2010 eller tidigt 2011 och planen är att hÃ¥lla den väldigt, väldigt liten. Ett hÃ¥l i väggen mer eller mindre, men med hemkörning över hela stan.

Mitt resenätverk på Vietnamesiska ökar stadigt i trafik, men vi har ännu inte nått dit jag vill innan det är dags att sitta ner med potentiella annonsörer. Först vill jag spöa alla Vietnamesiska tryckta resetidningars sammanlagda upplagor med unika besökare för våra webbplatser. Här kostar det också slantar då vi har två deltidsbloggare och ett nätverk av frilans-skribenter.

Sist men inte minst så slängde jag nyss in en tung deposit för min nya underbara lägenhet som jag ska dela med Björn (B-Yong i Vietnam) som kommer ner till Saigon på tisdag. Så nu blir det enkla nöjen i någon vecka innan inkomster och utgifter hittar en bättre balans.

Än en gång befinner jag mig i Mui Ne, en liten strandby cirka 5 timmar med buss från Saigon. Det har varit ett par slöa dagar med god mat, strand, pool, foosball och några pilsner. Imorn bitti så återvänder jag till Saigon och då är det hårt jobb som gäller ett par dagar, sedan inflytt i nya lägenheten under nästa vecka. Det ska bli riktigt gött att ha ett kök igen och att dela 84 kvadrat på 22:a våningen med Björn lär bli klockrent. Jag återkommer med lite mer substans när jag är tillbaka i verkligheten igen. Just det, 30 grader och strålande solsken. Ölen kostar ingenting och maten är fantastisk, hoppas ni har det bra i snön.

Jag längtar till stranden. Det finns stränder bara 90 minuter bort, men just nu kommer jag inte loss. Päron och broder dyker ner om en vecka eller två och då har jag planerat ett par dagar halvledigt, dvs. laptop med på hotellet. Då jävlar blir det strandnjut. Tänk på det hemma i kylan.